lördag 14 oktober 2017

stressad as fuck

Som rubriken säger. Stressad as fuck. Har i drygt en månad gått omkring med olika starka stressymptom såsom svettningar, hjärtklappning, orkeslöshet, domningar i olika kroppsdelar, styva leder. Jag har även ätit lots and lots of candy en gång i veckan i flera veckors tid. Salmiak och choklad har lett mig in i en ond cirkel :(

En bra sak är dock att jag försöker satsa på sånt som ger mig energi, umgås med personer som ger energi och inte bara tar den.

Jag saknar att dansa. Jag borde under våren anmäla mig till en kurs i modern dans. Förut dansade jag mycket på nattklubb/krog men mina jämnåriga vänner har inget intresse av att gå ut och dansa på veckosluten. Det känns som om någonting saknas i mitt liv och det är dansen.

Jag har varit nykter i 24 veckor, snart ett halvt år. Mitt allmäntillstånd är betydligt bättre nog nu tack vare att jag slutade med alkohol. Mindre ångest, mindre tråkiga minnen. Då jag var full ploppade ofta minnen eller fragment från våldtäkten upp i mitt minne och jag blev så himla ledsen. Nu har jag kommit över den något sånär.

Idag skrev jag en dikt, den var inte direkt positiv men det var en dikt i alla fall. Det är säkert över ett år sedan jag skrev dikter senast?!

torsdag 31 augusti 2017

Knaprig bacon

Jag sitter här och äter aningen för knaprigt stekt bacon och tänker tillbaka på det jag fick höra i måndags.

Trots att jag försöker undvika att kalla min livsstilförändring och "diet" någonting och trots att jag stått stilla i vikt sedan mars i år så får jag fortsättningsvis höra saker om mig. "Det är är väl inte lågkolhydrat..." etc. Jag är så trött på sånt! SLUTA ANTASTA MIG.

Senast i måndags var det en familjebekant som sade "Du håller ju på att försvinna du!" Jag skrattade bara o svarade "det behöver du inte oroa dig för, det står stilla nu."

MEN. Dilemmat är ju mina tidigare ätstörningar. Tankarna kring ätstörningen härjade med mig i ett skede av min viktresa så till den grad att jag trodde att de skulle förgöra mig.

Men eftersom det är en del av min personliga historia och utveckling så finns det ju alltid där.

Skulle jag vara sjuk och sikta på att bli smalast skulle en sådan där kommentar vara ganska förödande. Det skulle peppa mig till att fortsätta.
När jag var ätstörd var det ju sådana här kommentarer som gödde mig. De fick mig inte att stanna upp.

Nu är jag frisk och mina tankar handlar inte om att bli smalast. De handlar om att upprätthålla ett gott liv och bli en bättre människa med en frisk kropp.

Men akta er för vad ni säger!

 You know my face, not my story. You see my body not my history!

Jag undrar om vår familjebekant har fel i synen eller i huvudet. 

måndag 21 augusti 2017

Det finaste

Det finaste någon sagt till mig nyligen är Det är så lätt att tycka om dig.

Åh jag smälte.


fredag 11 augusti 2017

ringdans med en introvert

En av dom dummaste grejerna med lågstadieundervisningen är ju de obligatoriska ringdanserna och övningarna till dem inför julfesten.

När jag nu 15 år senare tänker tillbaka på det så minns jag hur det kändes då och hur mycket jag hatade det. Jag mådde illa och hade handsvett samt en underliggande panik som bultade i bröstkorgen. Jag ville bara lägga mig ner och dö där och då. Jag ville bli sjuk och slippa vara med. Jag ville inte hålla två personer, som jag inte hade en aning om vem de var, i händerna. Det är nog därför som jag än i denna dag avskyr pardans! All annan sorts dans älskar jag medan dans där man skall hålla i eller röra en annan person ger mig ångest.

Alltid på fester önskar jag bara att inte bli uppbjuden "kom inte hitåt, kom inte hitåt, kom inte hitåt!!!!" tänker jag då någon stegar över rummet mot mitt håll. Det känns oartigt att avböja så en dans brukar jag erbjuda men sen brukar jag gå iväg, sätta mig ner eller gå till wc:n och dra andan. 

Att vara blyg och introvert samt att ha tvingats vara med i aktiviteter och ringdanser i tidig skolålder har gett mig traumor för livet.  

Klapp på axeln

Jag har gjort skoluppgifter tre dagar i rad och fått en uppgift inlämnad för var dag - klapp på axeln!

Idag skulle jag också göra en inlämningsuppgift före jag drar iväg till Ön och firar min far som fyller år. Men jag var så trött, försökte massera ansiktet så jag skulle bli pigg men känns som att ögonlocken är magnetiska och bara dras ihop så jag gick tillbaka och lade mig efter frukosten. 

Jag har fått en konstigt (och störande) ovana, om man nu kan kalla det så. Jag vaknar om nätterna mellan 4-5 och kan inte somna om! Jag är FÖR TRÖTT för att stiga upp och starta dagen men FÖR PIGG för att somna om. Oftast somnar jag om 6-7 tiden igen och känner mig verkligen INTE utvilad då jag sen skall gå upp (som idag). Detta har pågått i en vecka jag hoppas denna konstiga vana börjar avta. 


måndag 7 augusti 2017

Effektivt ledig

Jahapp då var den efterlängtade LEDIGA veckan här! Men jag måste ju vara vaken 18 timmar om dygnet för att hinna få så mycket som möjligt (roligt) gjort!!!!!!!!!!!

tisdag 1 augusti 2017

Bucket List

Jag läste idag en väns Bucket List. Jag fick ångest över att jag a) inte har skrivit en bucket list och b) för att jag inte har så stooora världsliga saker jag drömmer om! Jag drömmer inte om åka till Afrika eller Hollywood. Mina (få) drömmar kändes jättesmå jämfört med hennes.

Jag tänkte knåpa ihop en egen bucket list men det har tagit mig hela dagen att skriva ner 10 saker jag vill göra i framtiden.

Punkt 1. Överleva dagen.