fredag 11 augusti 2017

ringdans med en introvert

En av dom dummaste grejerna med lågstadieundervisningen är ju de obligatoriska ringdanserna och övningarna till dem inför julfesten.

När jag nu 15 år senare tänker tillbaka på det så minns jag hur det kändes då och hur mycket jag hatade det. Jag mådde illa och hade handsvett samt en underliggande panik som bultade i bröstkorgen. Jag ville bara lägga mig ner och dö där och då. Jag ville bli sjuk och slippa vara med. Jag ville inte hålla två personer, som jag inte hade en aning om vem de var, i händerna. Det är nog därför som jag än i denna dag avskyr pardans! All annan sorts dans älskar jag medan dans där man skall hålla i eller röra en annan person ger mig ångest.

Alltid på fester önskar jag bara att inte bli uppbjuden "kom inte hitåt, kom inte hitåt, kom inte hitåt!!!!" tänker jag då någon stegar över rummet mot mitt håll. Det känns oartigt att avböja så en dans brukar jag erbjuda men sen brukar jag gå iväg, sätta mig ner eller gå till wc:n och dra andan. 

Att vara blyg och introvert samt att ha tvingats vara med i aktiviteter och ringdanser i tidig skolålder har gett mig traumor för livet.  

Klapp på axeln

Jag har gjort skoluppgifter tre dagar i rad och fått en uppgift inlämnad för var dag - klapp på axeln!

Idag skulle jag också göra en inlämningsuppgift före jag drar iväg till Ön och firar min far som fyller år. Men jag var så trött, försökte massera ansiktet så jag skulle bli pigg men känns som att ögonlocken är magnetiska och bara dras ihop så jag gick tillbaka och lade mig efter frukosten. 

Jag har fått en konstigt (och störande) ovana, om man nu kan kalla det så. Jag vaknar om nätterna mellan 4-5 och kan inte somna om! Jag är FÖR TRÖTT för att stiga upp och starta dagen men FÖR PIGG för att somna om. Oftast somnar jag om 6-7 tiden igen och känner mig verkligen INTE utvilad då jag sen skall gå upp (som idag). Detta har pågått i en vecka jag hoppas denna konstiga vana börjar avta. 


måndag 7 augusti 2017

Effektivt ledig

Jahapp då var den efterlängtade LEDIGA veckan här! Men jag måste ju vara vaken 18 timmar om dygnet för att hinna få så mycket som möjligt (roligt) gjort!!!!!!!!!!!

tisdag 1 augusti 2017

Bucket List

Jag läste idag en väns Bucket List. Jag fick ångest över att jag a) inte har skrivit en bucket list och b) för att jag inte har så stooora världsliga saker jag drömmer om! Jag drömmer inte om åka till Afrika eller Hollywood. Mina (få) drömmar kändes jättesmå jämfört med hennes.

Jag tänkte knåpa ihop en egen bucket list men det har tagit mig hela dagen att skriva ner 10 saker jag vill göra i framtiden.

Punkt 1. Överleva dagen.




måndag 31 juli 2017

Ibland. När jag inte orkar.

Jag anser mig inte vara deprimerad även om två psykiatrar anser det och jag äter depressionsmedicin samt går hos en psykoterapeut. Jag har ångest. Ibland mer, ibland mindre.

Ibland är det arbetssamt att lyfta en smutsig strumpa från golvet och föra den till bykkorgen. Ibland är det svårt att slippa upp från sängen. Ibland är det jobbigt att existera.

Ibland får jag städhjälp av mamma. I perioder då jag knappt får något uträttat alls varken i eget hem eller som viktiga ärenden att ta tag i. Då dyker mamma upp och hjälper mig med disken eller dammsugar eller torkar damm. För jag ser det men jag orkar  inte. Ibland bryr jag mig inte. De svåraste perioderna ser jag inte ens.

Jag skäms givetvis över att vara 26 år och få hjälp med att sköta mitt hushåll. Jag berättar inte åt någon att jag får hjälp när jag har sämre perioder. För utåt ser jag alltid glad och social ut även om jag är lite sönder på insidan. Det verkar säkert som att jag inga har några bekymmer alls. Jag går till jobbet, till fritidsintressen, till kompisar, på lunchdejter, möten osv. Jag stiger upp varje dag och gör någonting även om jag mår piss inombords. Utan mitt jobb, mina vänner, min familj och mina intressen skulle jag inte vara någonting. Jag skulle inte tvinga mig upp om morgnarna, jag skulle inte ens bry mig.

Jag hoppas att de som har störst och mest fördomar om folk skall inse att även bakom det bredaste smajlet kan det gömma sig en söndrig själ.


onsdag 26 juli 2017

ett år

Jag har faktist haft flera bra dagar i rad nu, cirka 7 kanske rentav? Helt otroligt. Jag är så tacksam och glad över det. Men idag kväll, efter en tung arbetsdag blev det en kväll i all ensamhet med lite gråt.

Idag är det ett år sedan det tog slut med min förre pojkvän.

Ett år har jag varit singel. Det har varit skönt men också svårt och bittert. Det kommer att bli bättre.


tisdag 18 juli 2017

Jag ser mig själv



Jag ser mig i spegeln och tänker,
"japp, nu ser min kropp bättre ut, men mitt fejs är fortfarande fult".

Mitt huvud är avlångt och mina tinningar är ovanligt smala med markanta skallben som sticker ut. En stor, bred, jävla panna. En frisörs ord "du har en ovanlig ansiktsform" dyker upp i minnet om och om igen. Visst det är sant, den är ovanlig men jag gillar den inte. 

Det går knappast att operera, och skulle det gå skulle jag nog inte ha råd med det ändå.

Jag har flera gånger blivit tilltalad som pojke/man och undrar varför jag ser så intetsägande ut? Varför ser jag inte ut som en kvinna? Varför är mitt fejs så hemskt? Varför är jag inte vacker....?

Varför finns det inga smink- eller frisyrtutorials riktade till min ansiktsform? Det är bara antingen eller, men aldrig som mitt ansikte. Hur skall jag sminka bort mina inåtgående tinningar men tillika utstående pannben?

Jag skulle vilja ha en sidecut men alla frisörer säger "passar inte dig" och jag undrar, vem har bestämt det liksom?
Kanske jag rakar av hela huvudet när jag nu en gång är i farten.

Edit: Jag fick lust att göra precis tvärtemot vad alla har sagt, jag tror det kanske blir en sidecut, för vem har egentligen bestämt vad som passar och vad som ej passar? Visst, vissa frisyrer och kläder sitter t.ex. bättre på en del ansiktst- eller kropssformer men det förbjuder inte andra att bära dessa med stolthet för det!

Over and out.